Bara få ses. Känna hans doft. Som återigen är underbar.
Lycka. Att han väljer att ta av sin begränsade tid och träffa mig. Fem minuter. Det räcker.
Egentligen inte alls, såklart. Men det räcker för en känsla av lycka. Underbart. Helt fantastiskt.
Jag väljer att vila i den känslan. Väljer att inte försöka se framåt. Väljer att njuta av nuet, av min kärlek till honom. Och att han besvarar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar