16 juni 2017

Kärlek, ja

Det diskuterade vi en timme häromdagen. En alldeles väldigt trevlig timme. Inget extra, inget hände. Bara vi två, i ett konferensrum, diskuterandes livet. Fantastiskt.

Inga direkt överväldigande, världsomvändande slutsatser. Men vi kom lite närmare varandra. Pratade lite mer. Om allt. Och inget.

Resten av dagen fick jag lägga band på mig för att inte varje minut titta var hen var. Vilket konferensrum, upptagen eller ledig. Lyssna på alla röster. Svårt. Samtidigt tillåter jag mig att njuta av att jag är så huvudlöst, löjligt förälskad.

Men rastlösheten börjar tära på mig. Idag var jag tråkig. Arg. Ensam. Uttråkad. Svårt att sysselsätta mig med något vettigt. Jag hoppas det går över snart.

Inga kommentarer: