Läser Agnes bok och gillar den inte. Gillar inte våpigheten. Gillar inte hur hon definierar sig själv efter andra. Gillar inte hur hon endast finns till i andras blickar. Agnes själv gillar inte Anna. Det kan jag förstå. Agnes är inte sån. Det är inte självbiografiskt. Borgerligheten är dock självupplevd.
Hur kan man vara sån? Som Anna. Är folk såna? Är det jag som är onormal?
Agnes sa i ett författarsamtal att hon inte tror på att folk gör misstag och lär av dem. Eller åtminstone är hon inte sån. Det förvånar mig. Min självbild och världsbild utgår från just det. Man lever, gör misstag och lär av dem. Funderar och gör om, gör rätt. Ibland måste man göra fel flera gånger innan man gör rätt, men man förstår till slut. Tror jag. Är jag.
Jag skärskådar mina misstag och mina lyckade tilltag, lika mycket som allt annat jag gör. Jag funderar, vrider och vänder på saker och ting och kommer fram till vad jag tycker. Vad jag vill ändra på. Och inte ändra på.
Jag arbetar hårt på att inte döma. Att inte låta förhastade slutsatser fördunkla mitt omdöme. Det är svårt. Men nyttigt. Ofta måste jag påminna mig själv "Inte döma." Snällt och vänligt. Backa ett steg. Fundera på den personens skäl att göra som hen gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar