Ja! Det är vår. Solen lyser och jag med den.
Men ändå. Lite håglöshet. Lite tristess. Lite ingen lust med någonting.
Jag håller på att bli frisk. Sakta men säkert. Jag måste lära mig att se dipparna för vad de är. Dippar. Livet är inte jämnt och fint. Alltid samma sak. Livet är att må finfint en dag och sämre en annan. Att vara glad och ledsen om vartannat. Inte att alltid känna samma sak.
Det är svårt. Jag blir så rädd när jag dippar. Att jag ska ramla fullt ut. Ner i ett hål. Tillbaka till det svarta. Måste lära mig att våga må dåligt också. Inte att allt rasar bara för att jag inte är glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar