Det är lustigt vad många det är som känner sig manade att förklara att någon är "fin" eller "förnäm".
Att de inte vill vara förknippade med sådana. För de är så konstiga, de där adliga.
Där sitter jag, född friherrinna, med gods, grevar och baroner i släkten och vapenring på fingret. Och håller käft, för det mesta.
Jag inser mer och mer att jag vuxit upp i en bubbla. Även om jag redan då var ensam om att ha den bakgrunden. På något sätt har det nu blivit ännu mer sällsynt och konstigt att vara adlig.
Jag får nog utveckla de här tankarna när det inte längre är mitt i natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar