06 november 2009

Andras ångest

Två sidor av samma mynt:

"X är förkyld och din mor tyckte att jag skulle berätta det för dig. Här får du prata direkt med henne."

"Ja, här är det inte så bra, X har flunsan och är jättedålig, kräktes upp alvedonen och nu får h*n inte äta mer för då kan det bli en överdos."

Jag orkar inte riktigt med hennes ångest också. Nu är hon övertygad om att alla barnbarnen kommer att dö i svininfluensan.

Igår ringde hon och berättade att små barn också får vaccineras snart och att jag skulle se till att få det gjort. "Gör det nu!" sa hon flera gånger. Till slut sa jag att jag måste få tänka på det och att jag inte är speciellt orolig. "Ja, det är klart att du gör som du vill, det är därför jag säger att du ska fundera." svarar hon då...

Hon mår inte bra nu, det vet jag. Hon har en depressiv period och mår riktigt dåligt. Men jag klarar inte av att hon lägger detta på mig. Jag har mina problem, jag orkar inte med hennes ångest också. Jag förstår att hon är orolig - hon har redan förlorat ett barn och vill inte förlora fler. Och det förstärks av det tillståndet hon är i just nu.

Inga kommentarer: