10 februari 2007

Foglossning

Graviditet. Foglossning. Ont.

Sparkar från knyttet i mig. Den hjälper till när jag ska på toa. Sparkar ut de sista dropparna.

Foglossningen gör att jag måste ta det lugnt. Väldigt lugnt. Jag är ganska duktig på det, skyndar sällan numera. Men nu börjar det bli jobbigt, även en promenad som i vanliga fall tar tio minuter ger mig så ont att jag måste vila ett par timmar, helst till nästa dag. Det är tråkigt.

Samtidigt är det väldigt kort tid det handlar om. Knyttet ska ut i maj, om ynka tre månader. Så jag försöker att inte klaga, att njuta av att jag kan ta det lugnt, läsa många fåniga gravidtidningar och äta lagom mycket chokladpraliner. Vänta, varva ner och ta hand om mig.

Dock börjar jag få humörsvängningar. Det tycker jag inte om. Det är så fruktansvärt jobbigt att vara arg av ingen orsak. Att snäsa åt maken för småsaker. Att bli vansinnig när saker inte funkar. Saker som jag i vanliga fall inte bryr mig om.

Jag försöker andas djupt och inte bry mig om det. Men ibland lutar jag mig mot makens trygga bröst och gråter några tårar. Så känns det bättre en stund.