28 september 2006

Ännu en önskning

Inatt låg jag vaken och var superorolig. Jag hade inga symptom. Ingenting tydde på att knyttet ini mig fortfarande levde. Tänk om det har dött? Tänk om det är ett missfall till. Jag hade tappat tappat den där sköna känslan av att allt kommer att gå bra. Jag inbillade mig kramper och annat som skulle tyda på att det går åt skogen.

Under morgonens meditation bad jag mina änglar att ge mig ett tecken, att lugna ner mig så att jag mår bra och kan njuta av att faktiskt vara gravid.

Vid lunch mådde jag tjyvtjockt och ville mest spy...

Återigen. Var försiktig med vad du önskar dig. Du kan få det. Jag tackar och tar emot, även den här gången. Och ler lite åt mig själv.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig...

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha ett enkelt jobb. Ett jobb där jag inte behöver tänka, inte ta ansvar och inte riktigt behöva anstränga mig. Typ receptionist, kassörska eller liknande. Ett jobb som inte följer med hem och jagar en hela natten, alltså. Ett jobb där man inte knäcks av allt ansvar som ligger på en och som man själv lägger på sig.

Och nu har jag alltså fått det. Jag gör allt det där som ingen annan hinner med. Ändrar småsaker på webben, plockar ihop utskick och går till posten, surfar efter nyheter som ska in på websidan. Och det är så tråkigt. Så erbarmligt tråkigt. Jag vill ju ha nåt att bita tänderna i.

Men jag hejdar mig, jag försöker ha tålamod och intalar mig att det är perfekt att ha ett sånt här jobb nu, när jag faktiskt egentligen inte orkar med något annat. Dessutom är jag enormt uppskattad, jag jobbar effektivt och får massor gjort.

Kontentan är alltså att man brukar få det man önskar sig. Sen gäller det att uppskatta det också!

14 september 2006

Lite startar mycket

Tänk så lite det behövs. Fem timmar var jag på jobbet igår. En fikarast med en massa snack (och beröm) satte igång min hjärna, tio timmar senare. Jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Stressvakenhet, ont i magen och allt. Pga några ord som flugit i debatten. Inte elaka ord, inte sårande ord - utan välkända ord. Ord som jag hört i tre år, ord som innebär att jag återupplever en massa stress.

Som tur var har jag lärt mig något, så jag fick åter en varm känsla i magen och kunde somna om, efter ett tag. Jag är starkare nu, de där orden kommer bara åt mig ibland, och för kortare stunder.

13 september 2006

Ingen brand, men...

Jag tycker ändå det ska bli himla skoj att börja extrajobba idag! Jag har fått ett jobb på timmar på ett företag jag har haft kontakt med tidigare. De ville ha mig, för de tyckte jag gjorde ett så bra jobb förut. Superskoj och väldigt bra för självförtroendet att få en massa beröm överöst en!

Så idag börjar jag. Jag har fått en del förmaningar och jag kommer att lyssna på dem. "Du har bara fem liter bensin i tanken efter en sån här utbrändhet. Det innebär att du kan köra på full kapacitet, men bara en liten stund. Sen måste du stanna och tanka. Det är alltså bättre att snålköra och tanka ofta, än att bränna slut allt i en omkörning!" Det var tänkvärt och det är så jag känner. Alltså är det perfekt med några timmar om dagen, och sedan kunna gå hem och vila, reflektera och fortsätta bygga upp mig.