Det här är något som inte bara sägs till små barn utan vi vuxna använder det också. Kanske på skämt, men ofta på allvar. Många säger "Jag har ingen aning om vad jag ska bli när jag blir stor" och menar att de visst har ett yrke, ett jobb som de tycker är rätt ok och en stabil ställning i samhället. Men de vill kanske ha något mer, de drömmer om att göra någonting annat, egentligen. Och kanske ska de en gång förverkliga det, men än så länge är de rätt nöjda med vad de har. Nöjda med drömmen också.
Sen finns vi andra som faktiskt inte vet vad vi vill göra. Inte vet vad vi drömmer om, inte vet vart vi är på väg. Som ofta säger "Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor" och menar det, vi vet inte alls, fast vi är stora.
Idag fick jag en kommentar som ställde det här på huvudet för mig. Visst är det konstigt när ord man brukar använda används i ett aningens annorlunda sammanhang och då betyder någonting fullkomligt annorlunda. Hur något välkänt blir någonting skrämmande och utmanande.
Såhär sa han:
"... vad ska jag bli när jag blir stor.
Jag har faktiskt aldrig känt så. Jag har inte reflekterat över det. Det är vad jag är NU som varit min grej. Det är ju på något sätt enda jag kan påverka.
Hänger du med?"
Visst hänger jag med. Men jag blev arg. Irriterad över att han slår sönder min livboj, den att jag inte vet. För visst är det så, jag identifierar mig med att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Det är en trygghet för mig att säga det, med en liten suck. Få medhåll från andra som tänker likadant. Och så kommer karln och talar om för mig att jag ska leva i nuet! Det trodde jag ju att jag gjorde! Ja, ni ser kanske mitt dilemma.
Jag gillar att få såna här knuffar. Det för mig framåt. Två steg fram, ett steg tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar