24 januari 2006

Förväntningar

Vad är egentligen förväntningar? En glädje inför framtiden. Jag säger mig hela tiden att jag inte ska oroa mig för framtiden, att det är en rädsla som är ologisk och som faktiskt inte behöver finnas. För det som händer, det händer ändå. Och att vara rädd för det nu är inte logiskt, det kan jag ta hand om när det väl händer.

Så varför är det ok att ha höga (glada) förväntningar på något? Och bli väldigt besviken när de inte infrias? Det måste ju vara bättre att inte förvänta sig något utan gå in i saker och ting med ett öppet sinne, utan förbestämda åsikter om hur det ska vara.

Jag var på en energikväll häromdagen och mediterade och fick diksha. Efteråt var jag besviken, jag tyckte inte att jag fått vad som utlovats. Jag diskuterade detta med personen som anordnade kvällen, som på ett fint sätt pekade ut för mig att jag faktiskt fått precis det som utlovats. Det kanske inte hade infriat mina förväntningar på vad jag skulle få, men jag hade fått det som stod i inbjudan.

Det var en mycket intressant läxa som inte stod klart för mig förrän igårkväll, när jag diskuterade en annan person med en väninna. Väninnans erfarenheter av den här personen var väldigt positiva. Efter tre minuters telefonsamtal med personen hade mina förväntningar redan gjort sig påminda och jag undrade varför jag inte fick samma kontakt och utdelning som min väninna. Den här gången kom jag själv på att det var förväntningarna som spökade. Och försöker nu komma på mig själv när jag bygger upp höga förväntningar inför något.

Missförstå mig inte. Jag säger inte att jag inte ska se fram mot något. Jag säger inte att jag inte ska glädja mig över något i förskott. Jag ska se till att jag inte har lagt förväntningarna för högt, och när jag kommer till något som jag har haft höga förväntningar på, lägga dem åt sidan och acceptera och glädja mig åt det jag får. Istället för att gräma mig över det jag inte får, som jag trott att jag skulle få.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jättesvår balansgång. Lika jobbigt att ha för höga som för låga förväntningar. Jag tror att det, precis som du säger, mer handlar om att snabbt kunna ställa om sig efter situationen.

andas sa...

Sa jag det? Eller rättare sagt, kunde jag tolkas som det?

Min tanke var snarare att inte ha förväntningar, inte att ställa om dem till "rätt nivå". För vad är rätt nivå? Vad är det som säger att jag "ställer rätt".

Nej, snarare att jag går dit med öppet sinne och förväntar mig en "intressant upplevelse" eller kanske snarare bara en upplevelse. För intressant är också en förväntning.

Jättesvårt. Men ganska roligt att fundera över och diskutera med andra, och göra ett försök att ändra på sig själv. Åtminstone vara medveten om varifrån den konstiga besvikelsen kommer ifrån och kunna göra något åt den. Istället för att bara gnälla över att inget nånsin blir så kul som jag tror det ska bli.