17 november 2005

Att vara duktig

I SvD idag fanns en artikel om att uppfostra barn. Om hur man ofta gör så att barnen blir beroende av uppmärksamhet, istället för att stärka deras självkänsla. Där är jag. Fullkomligt beroende av uppmärksamhet. Jag söker det hela tiden. När jag lagat mat till mig och min man vill jag att han ska kommentera maten, säga att den är god och säga att jag är duktig som lagat den. När jag gör Resan vill jag vara duktig och klara av den. När jag simmar vill jag simma längst och fortast av alla. Det räcker inte med att vara jag. Att vara jag är ingenting, så länge jag inte har någon som talar om för mig hur duktig jag är.

Jag vill vara trygg i mitt jag. Jag vill inte behöva basera det på andra, på att andra ska säga att jag är duktig, snäll, smart och liknande. Jag vill fylla på det trygghetsbehovet inifrån, inte utifrån. Det ska jag jobba på nu. Meditation. Motion. Vila. Inte stressa mig igenom detta utan verkligen se till att jag tar det lugnt och lyssnar på mig och min kropp. Lära mig känna igen mina känslor, se var de kommer ifrån och vad de betyder. Slippa famla i det där tomma mörkret där det inte finns någonting. Till slut hitta till Källan, till Kärleken. Utan att ha bråttom. Och utan att behöva att någon ska säga "Ja, vad du är duktig, du hittade ju dit alldeles på egen hand!"

Inga kommentarer: