17 september 2005

Apati

Apati. Det är väldigt jobbigt. Jag har inte lust att göra någonting. Jag vill inte fixa, dona och se till att det går att flytta härifrån om alldeles för kort tid. Jag vill inte jobba heller, inte skriva fina överlämningsdokument och se till att allt är rent och fint på både dator och skrivbord. Så att jag kan sluta snart.

Istället sitter jag och stirrar in i dataskärmen, slöspelar Sudoku men ger upp om jag inte lyckas inom några minuter. Slösurfar runt på olika bloggar och förfasar mig över folks liv. Jag är fruktansvärt tråkig att ha att göra med just nu.

Och det lär gå över, det med. På nåt sätt är det väl behövligt just nu, att göra ingenting. Det som stör mig är att jag ju vet att jag har tusen saker att göra, men jag förtränger dem otroligt effektivt. Jag kan sitta på jobbet och fundera en lång stund och komma fram till "Nä, jag har faktiskt inget att göra, jag kan slösurfa en stund." och sen kommer jag ju på att det hade jag. En hel massa, till och med. Hjärnan orkar inte komma ihåg det, bara.

När jag träffar vänner är jag bara trött och otillmötesgående. Jag orkar inte engagera mig i deras liv och jag har ingen lust att berätta om mitt.

Snart har jag väl inga vänner kvar, ens! Bäst att skärpa sig. En Sudoku till, bara...

4 kommentarer:

Cornelia sa...

Otroligt vad jag känner igen mej - inte just för tillfället men det händer att jag hamnar i sådana tillstånd ibland.

rita sa...

Exakt så är det,,spara allt till sista sekund,,men min ursäkt : jag jobbar bäst under stress! *skratt*

andas sa...

Hehe, jag jobbar också bäst under stress. Men ibland blir det lite för mycket av det goda, ibland blir det lite för irriterande att bara sitta och slöa när man har tusen och en saker att göra. Eller att jag faktiskt itne kan komma på EN ENDA sak att göra när jag har massor...

Lyckliga Grodan sa...

håhåjaja.. jag åker dit ibland, till apatins och håglöshetens dal, rsstlösheten brukar komma samtidigt som mig ungefär...
Förr hade jag klippkort.. nu, peppar peppar, kommer det sällan sällan.. Jag vet inte ens vad jag gjorde med mitt liv.. förmodligen en massa olika saker samtidigt.. för det blir glesare och glesare mellan mina vändor dit..