20 juni 2005

Medvetanden

Jag läser i "The Power of Now" av Eckhart Tolle att vi har två olika medvetandenivåer. Ett som tänker och som ofta stjälper oss, det kallar han "ego" och så ett annat, ett mera gudomligt medvetande där vi bara är. Det är dit vi strävar, det är dit alla vi sökare vill. Det är också det som alla religioner är baserade på.

Jag skulle vilja utöka det till att vi har tre medvetandenivåer. Ett medvetet tänkande där vi funderar, analyserar, minns och diskuterar. Sedan ett mera undermedvetet som är det som ofta stjälper oss. Det som tänker "Det kommer aldrig funka" och får oss att omedvetet regissera våra misslyckanden. Att det inte funkar att gå ner i vikt, eller hitta ett bättre jobb, eller en människa att älska. Allt detta kan vår andra medvetandenivå förstöra genom sina små elaka tankar. Sedan har vi det tredje, det som Tolle nämner, där är jag med honom.

Kanske är det så att han menar att det jag ser som två medvetandenivåer är en? Han hävdar att egot är alla våra tankar och att genom att iaktta dessa tankar kan vi komma bort från egot och närma oss det fulländade medvetandet.

Jag har problem med att stänga av mina tankar helt. Jag kan iaktta och se de "fula" tankarna men inte de "vanliga". Samtidigt ska man ju, enligt alla, inte döma tankarna utan bara iaktta dem och se att man har dem. Att man HAR dem. Att de inte ÄR jag.

Intressant tanke som han beskriver "Jag tänkte 'Jag står inte ut med mig själv'!" - men hur funkar det? Är jag två? En som är jag och som inte står ut med någon annan, som inte är jag? Han beskriver hur han var desperat, hur han inte ville leva och hur han föll ner i ett svart hål och sen inte minns mer. När han vaknade upp igen var han i ett otroligt lugn. Troligen exakt samma sak som Brandon Bays beskriver i Resan. Det svarta hålet, ingentinget, och efter det upplysning. Ner till den djupaste nivån av medvetande, frid, gläjde och lycka.

Jag hoppas och tror att jag kan ta mig dit. Ibland känner jag mig stressad, som jag skrev häromdagen, över att det dröjer. Jag vill komma dit och hitta lugnet innan jag får barn, så att jag kan ge dem detta lugn, denna trygghet över att det räcker att vara sig själv. Det absolut viktigaste är att man är älskad för den man är, inte det man gör. Den känslan vill jag ge mina barn. Och mig själv och min man, förstås. Viktigt.

Inga kommentarer: