17 juni 2005

Iakttagelser

Jag läste en intressant artikel idag, i DN, om nostalgi. Det är lite så jag känner, och alltid har känt, en längtan till landet. En längtan till mitt ursprung. Dock har jag ingen direkt plats dit jag längtar, och jag misstänker att det har med mitt andliga sökande att göra. När jag kom hit kände jag att jag kommit hem, men nu är jag inte helt säker. Det är inte här jag hör hemma, ändå. Storstad är inte jag, även om jag trivs oerhört bra här. Det är nog ett lugnare ställe, en lugnare puls, en närmare kontakt med naturen och dess skiftningar som jag vill åt.

Jag läste vidare i tidningarna och kom till SvD och deras serie om inredning. Mycket intressant! Detta hattande med färger och inredningar. Att inte kunna komma till ro och trivas med stunden. Att hela tiden jämföra sig med andra och vilja imponera på sina vänner och bekanta med allt man åstadkommit. Alla ser sig själva som sina resultat, inte som det de verkligen är. Har man lattefärg i vardagsrummet är man lyckad. Har man marmorgolv och oljad ek i köket är man inne och duktig. Det är inte längre mitt ideal. Jag vill må bra, vara harmonisk och omge mig med saker som jag tycker om. Oavsett färg eller form.

Snarare är det alltså harmonin i hemmet jag är ute efter. Men det betyder inte att det ska vara perfekt, släta ytor och helt avskalat som i den här boken. Nej, jag vill ha hemtrevnad. Kärlek och omtänksamhet ska sitta i väggarna, sen gör det inget om det är lite skit i hörnen, jackor på golvet eller blött på badrumsgolvet.

Inga kommentarer: