08 juni 2005

Hur mår jag, egentligen?

Bra fråga.

Jag startade den här bloggen för att se hur min andliga utveckling fortskrider. Jag kände att jag började närma mig en korsväg, en korsning där jag började gå mer stadigt mot det jag verkligen vill tro på. Nu är jag inte lika säker.

Kanske är det på grund av jobbet. Det tynger ner mig, det drar ner mig i gyttjan och jag klafsar och klafsar och kommer ingenvart. Jag sitter av tiden på jobbet genom att surfa, läsa och svara på mail. Jag gör det jag måste, nödtorftigt, men orkar inte ta nya initiativ. Fast ibland gör jag det ändå, kastar upp en boll som jag tror på. Den brukar landa med en duns på chefens golv och rulla långsamt tillbaka till mig. Mer än så blir det inte. Fruktansvärt frustrerande.

Saker och ting bestäms bakom min rygg. Saker jag vill göra ändras och blir annorlunda. Saker jag kämpar för att genomföra ses som tråkiga och onödiga och dumma påhitt och läggs ner. Det kan göra den bäste något nedslagen och för mig funkar det inte längre. Jag orkar inte. Jag förändras som person. Min väninna som jag inte sett på ett tag kommenterade i helgen att jag verkligen måste komma bort, jag är helt annorlunda.

För att inte tala om yrselanfallen, den ständiga tröttheten och utledheten. Och infektionerna som kommer hela tiden. Svampinfektioner, inflammation i hälen, förkylningar, hugg i bröstet. Vad är det jag håller på med egentligen? Jag måste härifrån!

Samtidigt tycker jag det är så trist att mönstret upprepar sig. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag avskyr min chef och slutar för att "det är bättre att vara arbetslös än att vara kvar här!" Det måste ju vara något som jag gör fel, också. Eller väljer jag fel jobb, helt enkelt? Vägrar jag att se att det här jobbet är så illa som det är, hoppas på att jag kan göra något av det och går in i det med skygglappar? Jag vet inte. Något är det.

Samtidigt känner jag ju att jag går in i en deppigare fas. Jag orkar inte träffa folk, jag har ingen lust att småprata. Jag är trött och gnällig, oavsett hur länge jag sover. Jag vill inte göra någonting, jag vill inte jobba, inte tänka. Jag vill bara sova, läsa och göra ingenting. Jag "håller ut" genom att tänka att jag snart får en långhelg, snart får semester. Men sen då? När semestern är slut och inget mer att se fram emot förrän till jul?

Visst måste jag söka nytt jobb. Men jag vill inte jobba just nu. Jag har inte energin att sälja mig själv. Jag vill komma i balans, hitta det jag vill göra och sedan söka det jag verkligen vill. Jag vill jobba med naturen. Jag vill jobba med att hålla det stora kretsloppet igång. Jag vill vara en del, en liten del av vårt stora liv här på jorden, och jag vill inte bara generera pengar åt någon annan. Jag vill såklart ha gott om pengar, eller åtminstone såpass att jag inte behöver oroa mig, men jag vill inte vara i en bransch som bara gör pengar för pengars skull. Där vinsten är det enda som räknas, för vinstens skull och inget annat. Som nu, i ett företag där vi har urusla löner, vi har urusla villkor och vi får inte ens vidareutbilda oss i något som vi förväntas kunna - och chefen är stolt över att vi lyckas hålla oss under budgeten varje år, som en av de få i koncernen. Nej. Ingenting för mig.

När ska jag våga hoppa?

Inga kommentarer: