Varför?

Här skriver jag om min andliga utveckling. För att ha en plattform att skriva ner det som händer mig och för att hitta andra, likasinnade att diskutera med.

Jag är en klassisk sökare, som sedan många år tillbaka sökt efter ”det där”. Det där obeskrivbara, lugnet, nirvana. Det där som är så svårt att definiera. Jag har lärt mig TM, jag har gått reikikurs. Jag har provat autogen träning, AT och jag har läst böcker om självhypnos. Jag är intresserad av NLP och en gång gick jag en kurs i medicinsk qigong, som tyvärr var humbug från start till mål.

Vad har jag fått ut av det här då? Inte mycket.

TM
Funkade inte, jag fick ont i huvudet. Min guru kunde inte hjälpa mig. Jag har gått fram och tillbaka med TM i femton år, ibland går det, ibland inte.

AT
Hjälpte väl lite grann men efter ett tag så slutade jag med det också. När de regelbundna träffarna på arbetsplatsen rann ut i sanden gjorde mitt engagemang det också.

Reiki
Gjorde under för min stressmage, redan första gången hemma hos min mäster kände jag att magen lugnade sig. Efter den första ”rensningen” med reiki så var magen överlycklig. Men så slutade jag göra reiki... Det rann ut i sanden. Det var för tidiga morgnar. Och så är magen som den är. Igen.

Medicinsk qigong
Hemskt! Det var en otroligt jobbig mäster, det var konstiga kurshäften och ingenting gick att tro på. Jag försökte naturligtvis att göra som han sa ändå, men slutade snart igen.

NLP
Har jag egentligen aldrig gett en riktig chans. Jag snubblade över det för några år sedan och är mycket intressserad, men jag har inte gått någon kurs och aldrig orkat läsa klart en bok. De böcker jag börjat läsa har jag gillat, men något har hindrat mig från att verkligen sätta igång och göra det som står. Kanske den amerikanska överhurtigheten, kanske jag själv som egentligen inte vill bryta mig ur mina mönster?

Mönstret...
Ni ser mönstret, va? Jag hittar en ny metod, blir uppsluppen och glad och ger mig med liv och lust in i detta. Jag läser allt jag kan hitta och jag vet precis hur man ska göra. Och gör det också, med själ och hjärta, i säkert två-tre veckor. Sen tröttnar jag. Vill sova längre på morgnarna eller reser bort och tappar tråden. Och så rinner det ut i sanden. Klart man inte får nåt resultat av detta!