22 mars 2018

Oh...

"Jag ville bara träffa dig." sa han när han kallat mig till möte om något vi båda jobbar med.

Jag smälter. Får svindel.

Vi lyckades röra vid varandra utan att någon såg. Kunde förmedla kärleken.

Lunch. Vi satt och höll varandra i handen och såg nog väldigt förälskade ut. Servitrisen kom nämligen och sa "Men oj, vad mysigt ni ser ut att ha det!" och det hade vi ju.

Bad om att få röra vid honom. Det var så länge sen. Vi gick till nödstället, vårt vanliga ställe var upptaget. Och oj, vad långt det gick. Långt över alla gränser. Och det var bra. Väldigt bra. Men något var annorlunda. Svårt att säga vad.

Jag älskar dig. Sa jag. Det har jag inte sagt på länge. Jag älskar dig. Fick jag tillbaka. Det var ännu längre sen.

Älskade man. Fantastiska karl. Han är tillbaka på min krok.

16 mars 2018

Mer tårar

Konstigt. Jag gråter ofta när jag tänker på honom. Och jag vet inte varför.

Jag har en bild jag ofta tittar på. En bild tagen enbart för mig, där han ler in i kameran. Plötsligt har jag börjat gråta när jag ser bilden. Varje gång.

Jag saknar honom fortfarande så det kryper i kroppen. Nästan konstant. Läser gamla konversationer, från våra första veckor och känner lyckan. Lyckan vi kände, åtrån. Lyckan över att vara jämställda i vår längtan och åtrå. Vi ville lika mycket och det var inte lite! Kärleken lyser ut ur texten. Fantastiskt att läsa.

Det är annorlunda nu. Såklart för att det har gått en tid. Nyförälskelsen har lagt sig lite, för oss båda. Men han har också dragit sig lite tillbaka. Tyvärr. Det är svårt att locka honom tillbaka.

Samtidigt vet jag ju att jag inte kan göra ett skvatt för att han ska älska mig mer.

09 mars 2018

Lyckan, ändå

Bara få ses. Känna hans doft. Som återigen är underbar.

Lycka. Att han väljer att ta av sin begränsade tid och träffa mig. Fem minuter. Det räcker.

Egentligen inte alls, såklart. Men det räcker för en känsla av lycka. Underbart. Helt fantastiskt.

Jag väljer att vila i den känslan. Väljer att inte försöka se framåt. Väljer att njuta av nuet, av min kärlek till honom. Och att han besvarar den.

07 mars 2018

Hans fantastiska sidor

Han tror inte på mig. Att han är så fantastisk. Det stör mig att han har så låg självkänsla.

De bra sidorna

  • Omtänksam
  • Nyfiken
  • Nördig
  • Lyhörd
  • Snäll och trevlig
  • Smart
  • Kulturell
  • Diskussionslysten
  • Ärlig, mot mig 
  • Attraktiv
  • Välklädd
  • Tänker på detaljer
  • Oerhört sexig 
  • Fantastisk pappa
  • Pratsam

De jag stör mig på

  • Den låga självkänslan
  • Minnet... 
  • Oförmågan att ta beslut
  • Veligheten, att han inte lyssnar på sig själv

Jag behöver också göra en lista över ... varför jag finner honom så intressant. Varför han upptar så mycket av mina tankar. Varför jag tror att ett liv med honom skulle vara bättre än det jag har idag.

04 mars 2018

Sorg

Mediterar. Återkommer till min första fantasi. Den att vakna bredvid honom. Hans leende det första jag ser när jag vaknar.

Plötsligt övermannar en stor sorg mig. Den väller över mig. Tårarna rinner. Jag kan inte, vill inte, värja mig. Sitter och låter det ske.

Undrar varför.

23 februari 2018

Påverkan

Jag tror inte han förstår vilken inverkan han har på mig. Vi fick en halvtimme tillsammans idag. Helt ensamma, i en bil.

Nu värker jag av längtan efter honom. Hans doft, hans röst, hans händer och kropp. Hans kyssar, hår och leende.

Galet.

22 februari 2018

Arg och ledsen

Vill klippa allt, försvinna, inte höra av mig. Vill vara barnslig och avsluta kontakten helt. Vill skrika och gråta. Vill ha bekräftelse. Får det inte. Trodde jag fick det. Men inte.

Vad ska jag då med det till? Varför ska jag vara ledsen och förklara och bli besviken? Det har jag ju så det räcker redan.

"Inga krav."

Varför kan jag inte hålla mig därifrån? Varför hoppas jag så och blir så glad för de små smulor jag får? Bekräftelse... Smulor åt en svältande.

Varför är jag rädd för att säga vad jag känner och tycker? Varför är jag rädd för att han ska ta illa upp och lämna mig? Och varför är jag rädd för att bli lämnad, övergiven? Varför är jag rädd för att inte bli älskad? Varför betyder det så otroligt mycket?

Ja, varför stannar jag? För att jag inte vill ge honom den enkla vägen ut... Himla dåligt skäl, faktiskt.